vaknade halvsovandes med nattens dröm inetsad i huvudet. en man som hoppar från en hög byggnad. jag håller för öronen för att inte höra när han krossas mot asfalten.
idag är en speciell dag känns det som. jag har så mycket i mitt huvud som måste få komma ut. Jag saknar att måla. det enda jag egentligen behöver är lite duk och svart färg. för hur det än är så tenderar mina tavlor att bli väldigt svarta. men det får dom gärna bli, så skönt att få ut alla rädslor utanför kroppen.
jag och J har bråkat dom senaste gångerna vi pratat, men vi har löst det och är fullt fokuserade på att få det att fungera.
Han säger saker om mig som jag inte kanske själv inser. Det är så hårt att höra men nödvändigt. Just det där med rädslor. jag är mer eller mindre rädd för allting. Det grundas enda sedan jag var litet barn. Jag tror det har med döden att göra. När det kommer till kritan så är jag fullständigt livrädd för döden. Både min egen och andras.
varje natt när jag ska sova ligger jag och tänker oroliga tankar om min kropp och hur jag en morgon inte ska vakna. Jag vill inte gå runt hela livet och vara rädd för att dö.
Det enda som ska DÖ är mina rädslor.
jag måste börja jobba mot migsjälv. trycka ner alla rädslor tills dom blir så små att jag kan trampa på dom
tack J för att du känner mig så bra.
